me against the world

Hey there diary! Denna veckan har varit helt okej, speciellt på jobbfronten känner jag mig nöjd. Har haft mer ansvar och varit mer självständig än annars och det känns riktigt bra. Jag gillar det jag gör just nu, man måste lösa problem och så måste man tänka och fundera ut saker. Det kan vara att jag känner att jag växer men samtidigt så vet jag att faktumet att jag använder mina kunskaper från huvudet iställlet för att jobba med kroppen är för mig mer tillfredställande..! Just nu är jag på jobbet men jag kan tillåta mig 5 minuters avvikande från det jag har att göra. ^^ Jag prata med isa för det jag hade problem med iförrgår och ja det gick bra, hon har lärt sig att inte bete sig kallt när jag mår dåligt, för jag är så himla svår att ha och göra med när jag har humörsvägningar. Det krävs lite från hennes del och det är enklare för båda. Sen så är jag alltid övertygen om faktumet att jag och endast jag måste göra mig själv lycklig och hel när jag mår dåligt. Jag menar, man har inte alltid bra kompisar och en förstående pojkvän, det kan inte vara för alltid så lika bra jag lär mig redan nu. För resten är allt helt okej, jag drömmer om en semester i södra italien med kompisar, där min älskling kan fiska och jag kan snorkla och vi kan äta fisk och skaldjur som vi fiskar själva och myyyysa. Det hade vart så härligt jag längtar efter att få lata mig på en strand som har fin sand och inte massa stenar. Jag har otur, för här har vi en massa underbart fina sjöar med rent vatten men ingen av dom har naturlig sand! Inte ens riva del garda som är ungefär lika stor som vänern. Inte heller finns det sandstränder i södra Spanien, så när jag åker ner och hälsar på mina föräldrar får jag ändå inte gräva ner mina tår i den fiiiiina lena vita sanden. För mig är det nästan som om sanden betyder allt när man åker till havet, för det är den största skillnaden från vad jag vanligtvis får erfara. Nästa veckan skriver jag in mig i körskolan! Så härligt! Och ikväll blir det att springa lite granna och se till att få cirkulationen igång och sen ska jag göra super mycket stretching, för jag gjorde den inte helt ordentligt sist och jag har haft ont överallt tre dagar i rad... Ha det ^_^

friendships

Det var så sköönt att springa igår! Jag hatar det här med att ha PMS, det gör en sån skillnad på mitt humör! Helt sjukt hur jag kan vara världens mest tacksamma och lyckliga person resten av månaden men när den här veckan är igång så har jag endast negativa tankar! Igår var en sån dag, där jag bada i selfpity. Jag var taskig, för så fort min älskling kom hem så ville jag bråka, och han var inte på humöret där han kan tollerera mig så det blev ett jäkla bråk för ett tag, sen kom jag på vad jag hade gjort och ville ta tillbaka allt. Stupid girl i’d say! I slutändan förstår han alltid, han förlåter mig alltid, han vet att jag inte kan kontrollera mig när jag mår så där. Även om jag måste jobba på det. Jag är besviken på Isabella också, för igår, när jag haft en skit dag och det ända jag vill göra var att gråta. Så dela jag med mig att jag mådde dåligt, och det ända hon kunde lägga till var ”ok”. Hur kan jag ens förtjäna det? För varje gång som hon mått dåligt har jag sprungit för att kunna hjälpa henne. Och det är inte första gången som hon skiter i mig när jag mår skit. Sånna akter får mig att ta tillbaka min tillit på en person, jag blir mer ytlig i förhållandet i sig, och jag kommer antagligen inte vara så tillgänglig härdanefter. Jag ska prata med henne om det, och säga vad jag tänker om det. Hon kan förklara för sig hur mycke hon vill men jag har tröttnat på folk. Jag har tröttnat på att ge och göra folk glada hela tiden. Jag har tröttnat på att alltid vara den starka som håller folk uppe när dom mår dåligt men sen får känna sig ensammast i världen när jag väl mår dåligt. Jag har helt enkelt tröttnat på att behöva ge hela tiden. If you can’t be the friend you expect me to be, you don’t deserve me.

New beginning

Idag börjar det, min nya start. Idag ska jag ta rummen ur röva och röra på kroppen! Det spelar ingen roll om jag inte kan köpa mitt gymkort än jag får ta och dra hem, byta om och göra det på hemmagjorda viset... Ett joggingspass, några armhävningar, sit-ups och annat och sedan stretching och dusch. Ikväll ska jag dessutom inte göra något annat än det, träna, duscha, äta, sova. Marco har precis påbörjat sitt jullov och sorry men, i och med att han och jag aldrig kan lyckas få våra liv flyta på i samma våglängd så kan jag lika väl bry mig om mig själv, för det är helt ovärt att springa efter honom på hans fritid. Idag känner jag mig helt space’ad i huvudet! Det är svårt att hänga efter, jag har sovit för lite. Denna veckan är jag ensam och behöver ta hand om allt som har med Sverige att göra, det är tur att det är början så det inte är aldeles för intensivt, speciellt när mitt huvud känns så här. Jag ska påbörja ett ramadam, ett rök & drick ramadam. Fram tills slutet på månaden blir det att inte dricka eller röka. Usch palla må så här, jag har yrsel för någon konstig anledning. Hur som helst, bra start på veckan, bra start på månaden, jag ska skita i allt och bara ta hand om mig så att jag är på topp i sommar. Hoppas min space’ade känsla inte håller till ikväll, kan vara riktigt obehagligt att träna och känna sig såhär. Hoppas också att rödhåringen inte sätter sig fast på marco dom här dagarna, ok att jag inte kan vara med honom men dom borde inte heller vara tillsammans! Fasen och han också, som inte ens vill berätta om när dom är ihop, och tar bort allt som har med henne att göra på mobilen så fort dom skriver eller pratar med varandra... Usch jag verkligen avskyr när han ska vara hemlig, varför ska han behöva vara hemlig för...? Ok, i’m a jealous girl.

Bad to the Bone

Jo ibland kan jag sakna Sverige, för dess hälsosamma och lagom livsstil. Italenare är allt föurtom lagom. Och precis så funkar det för mig. En gång i tiden kunde jag tänka "Jag underviker det här och det där för att belöna mig i helgen" Nu brukar jag vilja belöna mig nästan varje kväll. Min röst lider av det, min kropp, min energi också. :( All denna rökning, drickande, chokladätande! Nästa vecka börjar vi med de nya rutinerna dock, det kommer vara mycket enklare hålla mig undan vissa saker när jag känner mig så frisk och fräsch. Så härligt!! Nästa vecka! Körskola & gym!!! Jag ska jobba iår, jobba hårt för så länge som jag stannar här med min älskling innan vi har chansen att öppna vingarna och flyga iväg så är det lika bra jag går framåt! Jag har blivit lite mer cynisk på senaste, känner att det är riktigt kul att snacka skit speciellt om folk jag inte står ut med (en person, kanske två).Det är sant, jag är riktigt selektiv när det handlar om folk. I det yttre är jag en öppen person, men jag är bara öppen för bekantskapshet. Jag prata om det med min kompis Isa. Hon är mycket mindre ytlig än jag är, och bryr sig mer om vad folk inte visar, eller rättare sagt, vad folk är och inte hur folk framstår. Jag vill inte ens veta hur personen är, när jag har bevis för det med den personens handlingar och skiten som kommer ut deras munnar. Jag gillar inte hycklare, eller arroganta, som tror att deras fakta, deras åsikter har större värde bara för att dom, starka personligheter, har högre röst och bättre självförtroende när dom pratar. Jag gillar inte folk som ljuger mig rakt upp i ansiktet om bullshit jag inte bryr mig om. Det finns en brud, som har två pojkvänner, sin gamla och en annan som är min pojkväns bästa kompis. Hon ljuger till båda, och försöker ändå övertyga folk om att hon inte ligger med den andra, när hon brukade göra det när hon och hennes kille gjorde slut, och hon sover fortfarande över där hela tiden. Hon är en sån där tjej som skapar osämnja lite överallt. När hon började ses med min pojkväns polare, som är en svag individ började hon sätta en massa paranoia i hans huvud. Han slutade umgås med sina kompisar, för att hon antog att alla snackade skit om dom. Hon hade problem med oss tjejer som var i samma grupp av kompisar och var tvungen att snacka skit om oss med alla snubbar som är del av vår kompis grupp. Sa hela tiden att hon hatar oss, för jag vet inte vilken anledning. Hon har satt sig fast som en blodigel på min pojkvän också, för hon är helt övertygen om att vara one of the boys, vilket hon inte är. Min pojkvän har en bar och varje gång jag inte är där drar hon dit ensam, och hon skriver till honom och annat skit. Jag står inte ut med tanken! Jag är inte svartsjuk, för jag litar på min man. Men jag blir irriterad på hennes jäkla sätt. Vem fan gör så? Efter en månad som du känner en person börjar du skriva till honom och vilja dra o se honom ensam? Wtf det är din "lover or second boyfriend's" bästa kompis. Ja jag blir irriterad, för ingen jag känner beter sig på det viset. Och ja jag vill att någon bryter ner hennes ego, och sätter henne på sin plats. Sure ok, I'm a bit bitchy, but thats fine with me cause no whore that can't get enough of it should be crawling around my man like it's fine. Who the hell are ýou anyway?

Happy new year!

Here we go again!
Jag kom på att jag hade en blogg en gång i tiden, så idag när jag sitter på jobbet med så lite saker att göra att jag måste fylla min tid med ovettiga sysslor så läste jag om hela skiten!
Visst är mitt skrivande lite rörigt, men det är inte dåligt, det är färg glatt skrivet tycker jag.
Tja, det är lite trist att jag inte gjorde ett årsresumé förra året, utan bara förrförra. Hur som kan jag lika väl berätta hur mitt 2012/13 år har varit.
Vad har jag fått gjort?
Jag har skaffat mig ett par vänner som jag kan kalla vänner! Speciellt en tjej som heter Isabella, en skön brud som inte är rädd för att bete sig galet och spontant! Passar mig perfect, sen är hon lite mer känslig än mig vilket också är bra, för jag vill kunna ta hand om personer och vara den starkare.

Jag har rest väldigt lite men förhoppningsvis blir det mer av det nästa år. Förutom en två veckors Londonresa 2012 och en 5 dagars hit n run i Spanien hos mina föräldrar.
Jag har tränat, år 2012 gick jag ut och sprang och träna hemma lite hela vintern,  men träningen år 2013 höll desvärrre bara tre månader, hahahaha, fast jag ska komma igång igen iår med träningspass istället för att träna på maskiner.
Hur som helst, år 2012/13 bjöd på jobb möjlighet! Jag fick jobba ett helt år för SCOUT en kläd kedja som säljer massa fina kläder och där jag fick lära känna jätte härliga tjejer!
År 2012 var året då jag gav upp falska illusioner och ideal som var för svåra för att nå. Istället för att känna att jag inte kan ändra på världen men ändå inbilla mig att det finns olika projekt man kan starta för att göra en skillnad. Visst, det är fina tankar men så  länge som jag bara drömmer finns det ingen mening med att tänka, för jag blev bara besviken, på mig själv, på allt.
Och i slutet på 2012 blev det att övertyga sig att det ända jag kan göra just nu är jobba för att växa själv, och sluta tänka på vad för något jag kan göra för att hjälpa till och förbättra och ändra det nuvarande runt omkring mig. Min nya prioritet blev att jobba hårt och att ge mer av min energi på vänner, för att ha stabila relationer som hjälper mig känna mig hel. Nu har jag en grupp vänner som blir dom man ringer när man inte har något att göra, och jag har en bästis jag kan dra och träna med och mysa hemma med.

År 2013 handla om att försöka få stabilitet mellan fritid och jobb, vilket var svårt eftersom jag alltid hade olika tider. Hur som helst så var mitt mål att få ett deltidskontrakt på jobbet, men eftersom dom inte lyssna på min förfrågan så sa jag upp mig och hade turen att dom sökte upp mig till ett annat jobb. Ett kontorsjobb på Arcese, som är firman pappa jobbade på innan pensionen. Det är fiiiint, det här är ett seriöst jobb som lovar ett fast kontrakt med bra betalt i framtiden, och chansen att växa inom en firma, så det är helt klart mer stimulerande än mitt förra.
Min familj flytta till Södra spanien januari förra året! Det är tråkigt men samtidigt fint för jag har ju en ursäkt till att åka till varmare breddgrader under sommaren!
Jag och Marco har flyttat ihop sen Januari 2013 och allt flyter på smidigt. Vi har det mysigt ihop och det ända vi har att jobba på är fördelningen av städning i lägenheten. Jag kan vara riktigt jälka tjatig om jag märker att bara jag gör något vettigt i hemmet. Och även han kan vara tjatig när han har städat ordentligt och sen bara måste låtsas vara något slags offer för att han var tvungen att investera lite tid och energi på sitt eget hem när han har en kvinna som borde göra dessa saker! Hahahaha PA LEASEE ! Vi är båda arbetare och vi slösar båda på stor del av vår tid på jobbet, så vissa saker måste faktist fördelas och ju oftare jag säger destå bättre blir det! Våran komunikation är tusen gånger förbättrad, så som vår vänskap som är mycket djupare och därmed tilliten. Sen ibland kan jag ge in för min inre röst som ibland slutar älska sig själv och blir därför helt övertygen om även min älskling inte kan älska mig, eller helt klart måste vara sugen på att gå vidare, eller helt klart kan falla för någon ny, på en sekund! Det har helt klart tatt lite på vårt "äktenskap" mest för att jag verkligen tar honom till gränsen när jag kommer in i en sån tankebane period. Jag blir så sjukt ängslig och svartsjuk för varenda lilla sak, jag tvivlar på honom och oss nästan hela tiden och sedan, efter någon vecka med bråk och tårar, så kommer jag över det. Sen slutar jag med dem tankebanorna, kommer in i I know we´re made for eachother mode och vi kan återkomma till att leva lyckligt och ha det bra ihop. Det fina med åren som gått är att nu kan vi ibland, när vi är osams om mågot, eller inte lyckas komma överens om en åsikt sluta upp med att vi bråkar och skriker på varandra, för att i slutändan komma på att det är ovärt att bråka om det för ingen utav oss kommer ändra idé för den andre och ingen utav oss viker sig, och då händer miraklet! Praktiskt taget funkar det så att vi ger upp båda två, slutar prata för tio minuter och sen så är allt normalt igen och vi accepterar att vi båda har starka åsikter att vi kan vara olika och att vi vet att vi passar ihop även om vi är olika. Och vår vänskap och respekten och kärleken som finns där stärks ännu mera. Welcome to my life healthy relationship! Jag kan även medge att många av mina problem med min självkänsla och faktumet att jag har olika negativa koncept om mig själv som undervärderar mig är för att jag faktist lät mig själv styras och manipuleras av en pojkvän, jag lät min frihet och mitt värde dra åt helvete och jag lät mig behandlas respektlöst och jag lät mig själv blí ett offer för mig själv. Ok, jag hade dåligt självförtroende innan, för att jag hade växt upp överviktig och mobbad så kunde jag inte helt släppa idén om att jag var tvungen att göra det möjliga för att göra andra glada och nöjda så att dom kunde tycka om mig. Det tog jag med in i det förhållandet och han utnyttja det, och han skada mig ännu mera.
Förutom att komma in i nedlåtande tankebanor så har jag fortfarande en tendens att ge bort min styrka och frihet för att göra andra glada. Men vi jobbar på det! Min man är bra på att hitta mina svagheter, ta ut dom i ljuset och få mig vilja ändra på dom, inte för honom men för mig. För det han lär mig är att säga nej, att säga vad jag behöver när jag behöver det, att uttrycka mig även om jag måste klaga, att säga emot om jag tycker något är fel, att respektera det jag har att säga och mig själv.
Han är stark han, och han gör mig starkare och starkare, för varje gång han tar mig åtsidan, när jag bryter ner och han visar mig vart jag kan kolla för att hitta orsaken till problemet och fixa det.
Jag kommer bara bli starkare och starkare, som en phoenix som återföds från sin aska.
Och jag kommer fortsätta ge honom stabiliteten han så letar efter, som hans föräldrar inte kunde gett honom.

Och nu för vad jag hoppas kunna uträtta i det nya året!
Vi kan göra en lista på konkreta saker jag ska göra.
Som första sak ska jag ta körtkort! Inom maj ska det vara gjort och jag skriver in mig i körskolan i Januari!
Som andra första sak att göra ska jag skriva in mig på gymmet och börja med zumba två dagar i veckan, och kanske börja kontrollera min diet.
Jag måste ta reda på vilka allergier och intolleranser jag har.
Jag måste åka gokart och ha ett race åtminstone en gång det här året.
Jag måste lära mig att kickflippa !
Jag måste ta lite sånglektioner. Helst runt februari, Mars månad.
En resa till Sverige är ett måste och jag tror påsk kommer vara en period jag ska dit på.
Jag kanske borde börja med p-piller...
Jag önskar att få åka till barcelona och festa till min födelsedag, eller ta en resa till grekland för att slöa på stranden, speciellt med isa.
Jag hoppas på att ta semester med min älskling och åka till havet, men bäst att inte övertyga mig om det, för det är inte garanterat...


Gott nytt år älskade Louise, och älskade mig själv! För vi är dem ända som någonsin läser här.

Love me two times

Jag slutade vara paranoid i slutet av kvallen! Jag elskar marco, jag har bara spenderat halva aret med att vara ensam varje gang jag fatt chansen istallet for att vara en ven till alla som faktist vill att jag ska finnas i deras liv! Hur som helst, allt gar fiint! Jag ska borja plugga musik, eller jag vill och hoppas att jag kommer in. For att komma in ska vi gora ett prov i november och soka in i juli. Jag hoppas, det hade varit mysigt och jevligt kul att fa plugga vidare i musik med tanke pa att jag inte gjorde det pa gymnasiet!
Allt er finemang! Jag ska se till att fylla hela trento, rovereto, mori o riva med annonser sa att jag fyller mina dagar med att lera ut engelska till sma italienska ungar for under sommarn det er da studerande maste jobba pa amnen dom faila i under aret och engelska er en som brukar ga daligt sa!
Och spela musik, skriva musik och musik, musik, musik!

Oh lordy lordy

I feel sooo lonely...
Jag saknar att vara singel, att tenka bara pa mig, pa mina behov och pa mina venner.
Nu kenns det som om jag er sideshow bob, som jobbar i skuggan av stjernan marco. Jag kenner mig helt fel definerad men jag har gatt med pa det i slutendan. Jag vill bara inte vara en flickven langre, jag vill vara mig bara mig, inget mer. Och det hjelper ju inte att alla mina vanner lever helt olika liv, pa olika stallen, och har olika saker att gora sa dem har aldrig tid for mig ner jag ber, och derfor ber jag lengre inte om den heller. Jag kenner mig ensam, det kenns som att det enda stallet jag kenner mig saker er i lidkoping, der jag har alla. Hur fan hade jag gjort nu om jag flyttade till en ny stad, en storstad naganstans? Jag har bara marco nu, men marco har manga vanner vid sidan om och jag blir helt klart avundsjuk. Varfor ska jag behova tenka sa her och ma sa her?
Nu har jag bestemt mig for att minimera tiden jag spenderar med han till mindre, mycket mindre, sa att jag kan kenna mig sjelvstendig och sjelvsaker igen.
Palla leva i nagan annans skugga...