min tro

Jag har aldrig haft en riktig tro. Mina föräldrar har varit ateister fram tills nu. Jag är endast döpt sen har kyrkan inte varit en del av mitt liv förutom skolavslutningar. Efter alla år har jag själv hittat en tro jag känner är rätt för mig. Därför är jag tacksam över att mina föräldrar inte påtvingade mig någon tro utan lät mig ha valet att välja själv. Att gå från, jag tror inte överhuvudtaget till att tro är något jag själv fick välja alltså. Jag tror att gud finns, jag tror att vi alla är en del av gud. Som en enorm tomat som vi sjärt i små bitar, om man sätter ihop dom blir dom en tomat. Men även om den är skuren i små bitar så vet man att i skålen ligger det en tomat. Vi är en liten bit av tomaten, ihop lagd i en skål tillsammans med dom andra bitarna. I grunden är vi alltså tomaten själv, så i grunden är vi gud. Det är det jag tror, och jag tror faktist att allt materiellt inte är materiellt utan energi, och energi i sig är gud, så allt är gud. Luften, gräset, bergen, vattnet, allt! Jag behöver dock ingen religion för att erkänna något sånt här, jag behöver bara mitt inre fred.