me against the world

Hey there diary! Denna veckan har varit helt okej, speciellt på jobbfronten känner jag mig nöjd. Har haft mer ansvar och varit mer självständig än annars och det känns riktigt bra. Jag gillar det jag gör just nu, man måste lösa problem och så måste man tänka och fundera ut saker. Det kan vara att jag känner att jag växer men samtidigt så vet jag att faktumet att jag använder mina kunskaper från huvudet iställlet för att jobba med kroppen är för mig mer tillfredställande..! Just nu är jag på jobbet men jag kan tillåta mig 5 minuters avvikande från det jag har att göra. ^^ Jag prata med isa för det jag hade problem med iförrgår och ja det gick bra, hon har lärt sig att inte bete sig kallt när jag mår dåligt, för jag är så himla svår att ha och göra med när jag har humörsvägningar. Det krävs lite från hennes del och det är enklare för båda. Sen så är jag alltid övertygen om faktumet att jag och endast jag måste göra mig själv lycklig och hel när jag mår dåligt. Jag menar, man har inte alltid bra kompisar och en förstående pojkvän, det kan inte vara för alltid så lika bra jag lär mig redan nu. För resten är allt helt okej, jag drömmer om en semester i södra italien med kompisar, där min älskling kan fiska och jag kan snorkla och vi kan äta fisk och skaldjur som vi fiskar själva och myyyysa. Det hade vart så härligt jag längtar efter att få lata mig på en strand som har fin sand och inte massa stenar. Jag har otur, för här har vi en massa underbart fina sjöar med rent vatten men ingen av dom har naturlig sand! Inte ens riva del garda som är ungefär lika stor som vänern. Inte heller finns det sandstränder i södra Spanien, så när jag åker ner och hälsar på mina föräldrar får jag ändå inte gräva ner mina tår i den fiiiiina lena vita sanden. För mig är det nästan som om sanden betyder allt när man åker till havet, för det är den största skillnaden från vad jag vanligtvis får erfara. Nästa veckan skriver jag in mig i körskolan! Så härligt! Och ikväll blir det att springa lite granna och se till att få cirkulationen igång och sen ska jag göra super mycket stretching, för jag gjorde den inte helt ordentligt sist och jag har haft ont överallt tre dagar i rad... Ha det ^_^

friendships

Det var så sköönt att springa igår! Jag hatar det här med att ha PMS, det gör en sån skillnad på mitt humör! Helt sjukt hur jag kan vara världens mest tacksamma och lyckliga person resten av månaden men när den här veckan är igång så har jag endast negativa tankar! Igår var en sån dag, där jag bada i selfpity. Jag var taskig, för så fort min älskling kom hem så ville jag bråka, och han var inte på humöret där han kan tollerera mig så det blev ett jäkla bråk för ett tag, sen kom jag på vad jag hade gjort och ville ta tillbaka allt. Stupid girl i’d say! I slutändan förstår han alltid, han förlåter mig alltid, han vet att jag inte kan kontrollera mig när jag mår så där. Även om jag måste jobba på det. Jag är besviken på Isabella också, för igår, när jag haft en skit dag och det ända jag vill göra var att gråta. Så dela jag med mig att jag mådde dåligt, och det ända hon kunde lägga till var ”ok”. Hur kan jag ens förtjäna det? För varje gång som hon mått dåligt har jag sprungit för att kunna hjälpa henne. Och det är inte första gången som hon skiter i mig när jag mår skit. Sånna akter får mig att ta tillbaka min tillit på en person, jag blir mer ytlig i förhållandet i sig, och jag kommer antagligen inte vara så tillgänglig härdanefter. Jag ska prata med henne om det, och säga vad jag tänker om det. Hon kan förklara för sig hur mycke hon vill men jag har tröttnat på folk. Jag har tröttnat på att ge och göra folk glada hela tiden. Jag har tröttnat på att alltid vara den starka som håller folk uppe när dom mår dåligt men sen får känna sig ensammast i världen när jag väl mår dåligt. Jag har helt enkelt tröttnat på att behöva ge hela tiden. If you can’t be the friend you expect me to be, you don’t deserve me.

New beginning

Idag börjar det, min nya start. Idag ska jag ta rummen ur röva och röra på kroppen! Det spelar ingen roll om jag inte kan köpa mitt gymkort än jag får ta och dra hem, byta om och göra det på hemmagjorda viset... Ett joggingspass, några armhävningar, sit-ups och annat och sedan stretching och dusch. Ikväll ska jag dessutom inte göra något annat än det, träna, duscha, äta, sova. Marco har precis påbörjat sitt jullov och sorry men, i och med att han och jag aldrig kan lyckas få våra liv flyta på i samma våglängd så kan jag lika väl bry mig om mig själv, för det är helt ovärt att springa efter honom på hans fritid. Idag känner jag mig helt space’ad i huvudet! Det är svårt att hänga efter, jag har sovit för lite. Denna veckan är jag ensam och behöver ta hand om allt som har med Sverige att göra, det är tur att det är början så det inte är aldeles för intensivt, speciellt när mitt huvud känns så här. Jag ska påbörja ett ramadam, ett rök & drick ramadam. Fram tills slutet på månaden blir det att inte dricka eller röka. Usch palla må så här, jag har yrsel för någon konstig anledning. Hur som helst, bra start på veckan, bra start på månaden, jag ska skita i allt och bara ta hand om mig så att jag är på topp i sommar. Hoppas min space’ade känsla inte håller till ikväll, kan vara riktigt obehagligt att träna och känna sig såhär. Hoppas också att rödhåringen inte sätter sig fast på marco dom här dagarna, ok att jag inte kan vara med honom men dom borde inte heller vara tillsammans! Fasen och han också, som inte ens vill berätta om när dom är ihop, och tar bort allt som har med henne att göra på mobilen så fort dom skriver eller pratar med varandra... Usch jag verkligen avskyr när han ska vara hemlig, varför ska han behöva vara hemlig för...? Ok, i’m a jealous girl.

Bad to the Bone

Jo ibland kan jag sakna Sverige, för dess hälsosamma och lagom livsstil. Italenare är allt föurtom lagom. Och precis så funkar det för mig. En gång i tiden kunde jag tänka "Jag underviker det här och det där för att belöna mig i helgen" Nu brukar jag vilja belöna mig nästan varje kväll. Min röst lider av det, min kropp, min energi också. :( All denna rökning, drickande, chokladätande! Nästa vecka börjar vi med de nya rutinerna dock, det kommer vara mycket enklare hålla mig undan vissa saker när jag känner mig så frisk och fräsch. Så härligt!! Nästa vecka! Körskola & gym!!! Jag ska jobba iår, jobba hårt för så länge som jag stannar här med min älskling innan vi har chansen att öppna vingarna och flyga iväg så är det lika bra jag går framåt! Jag har blivit lite mer cynisk på senaste, känner att det är riktigt kul att snacka skit speciellt om folk jag inte står ut med (en person, kanske två).Det är sant, jag är riktigt selektiv när det handlar om folk. I det yttre är jag en öppen person, men jag är bara öppen för bekantskapshet. Jag prata om det med min kompis Isa. Hon är mycket mindre ytlig än jag är, och bryr sig mer om vad folk inte visar, eller rättare sagt, vad folk är och inte hur folk framstår. Jag vill inte ens veta hur personen är, när jag har bevis för det med den personens handlingar och skiten som kommer ut deras munnar. Jag gillar inte hycklare, eller arroganta, som tror att deras fakta, deras åsikter har större värde bara för att dom, starka personligheter, har högre röst och bättre självförtroende när dom pratar. Jag gillar inte folk som ljuger mig rakt upp i ansiktet om bullshit jag inte bryr mig om. Det finns en brud, som har två pojkvänner, sin gamla och en annan som är min pojkväns bästa kompis. Hon ljuger till båda, och försöker ändå övertyga folk om att hon inte ligger med den andra, när hon brukade göra det när hon och hennes kille gjorde slut, och hon sover fortfarande över där hela tiden. Hon är en sån där tjej som skapar osämnja lite överallt. När hon började ses med min pojkväns polare, som är en svag individ började hon sätta en massa paranoia i hans huvud. Han slutade umgås med sina kompisar, för att hon antog att alla snackade skit om dom. Hon hade problem med oss tjejer som var i samma grupp av kompisar och var tvungen att snacka skit om oss med alla snubbar som är del av vår kompis grupp. Sa hela tiden att hon hatar oss, för jag vet inte vilken anledning. Hon har satt sig fast som en blodigel på min pojkvän också, för hon är helt övertygen om att vara one of the boys, vilket hon inte är. Min pojkvän har en bar och varje gång jag inte är där drar hon dit ensam, och hon skriver till honom och annat skit. Jag står inte ut med tanken! Jag är inte svartsjuk, för jag litar på min man. Men jag blir irriterad på hennes jäkla sätt. Vem fan gör så? Efter en månad som du känner en person börjar du skriva till honom och vilja dra o se honom ensam? Wtf det är din "lover or second boyfriend's" bästa kompis. Ja jag blir irriterad, för ingen jag känner beter sig på det viset. Och ja jag vill att någon bryter ner hennes ego, och sätter henne på sin plats. Sure ok, I'm a bit bitchy, but thats fine with me cause no whore that can't get enough of it should be crawling around my man like it's fine. Who the hell are ýou anyway?

Happy new year!

Here we go again!
Jag kom på att jag hade en blogg en gång i tiden, så idag när jag sitter på jobbet med så lite saker att göra att jag måste fylla min tid med ovettiga sysslor så läste jag om hela skiten!
Visst är mitt skrivande lite rörigt, men det är inte dåligt, det är färg glatt skrivet tycker jag.
Tja, det är lite trist att jag inte gjorde ett årsresumé förra året, utan bara förrförra. Hur som kan jag lika väl berätta hur mitt 2012/13 år har varit.
Vad har jag fått gjort?
Jag har skaffat mig ett par vänner som jag kan kalla vänner! Speciellt en tjej som heter Isabella, en skön brud som inte är rädd för att bete sig galet och spontant! Passar mig perfect, sen är hon lite mer känslig än mig vilket också är bra, för jag vill kunna ta hand om personer och vara den starkare.

Jag har rest väldigt lite men förhoppningsvis blir det mer av det nästa år. Förutom en två veckors Londonresa 2012 och en 5 dagars hit n run i Spanien hos mina föräldrar.
Jag har tränat, år 2012 gick jag ut och sprang och träna hemma lite hela vintern,  men träningen år 2013 höll desvärrre bara tre månader, hahahaha, fast jag ska komma igång igen iår med träningspass istället för att träna på maskiner.
Hur som helst, år 2012/13 bjöd på jobb möjlighet! Jag fick jobba ett helt år för SCOUT en kläd kedja som säljer massa fina kläder och där jag fick lära känna jätte härliga tjejer!
År 2012 var året då jag gav upp falska illusioner och ideal som var för svåra för att nå. Istället för att känna att jag inte kan ändra på världen men ändå inbilla mig att det finns olika projekt man kan starta för att göra en skillnad. Visst, det är fina tankar men så  länge som jag bara drömmer finns det ingen mening med att tänka, för jag blev bara besviken, på mig själv, på allt.
Och i slutet på 2012 blev det att övertyga sig att det ända jag kan göra just nu är jobba för att växa själv, och sluta tänka på vad för något jag kan göra för att hjälpa till och förbättra och ändra det nuvarande runt omkring mig. Min nya prioritet blev att jobba hårt och att ge mer av min energi på vänner, för att ha stabila relationer som hjälper mig känna mig hel. Nu har jag en grupp vänner som blir dom man ringer när man inte har något att göra, och jag har en bästis jag kan dra och träna med och mysa hemma med.

År 2013 handla om att försöka få stabilitet mellan fritid och jobb, vilket var svårt eftersom jag alltid hade olika tider. Hur som helst så var mitt mål att få ett deltidskontrakt på jobbet, men eftersom dom inte lyssna på min förfrågan så sa jag upp mig och hade turen att dom sökte upp mig till ett annat jobb. Ett kontorsjobb på Arcese, som är firman pappa jobbade på innan pensionen. Det är fiiiint, det här är ett seriöst jobb som lovar ett fast kontrakt med bra betalt i framtiden, och chansen att växa inom en firma, så det är helt klart mer stimulerande än mitt förra.
Min familj flytta till Södra spanien januari förra året! Det är tråkigt men samtidigt fint för jag har ju en ursäkt till att åka till varmare breddgrader under sommaren!
Jag och Marco har flyttat ihop sen Januari 2013 och allt flyter på smidigt. Vi har det mysigt ihop och det ända vi har att jobba på är fördelningen av städning i lägenheten. Jag kan vara riktigt jälka tjatig om jag märker att bara jag gör något vettigt i hemmet. Och även han kan vara tjatig när han har städat ordentligt och sen bara måste låtsas vara något slags offer för att han var tvungen att investera lite tid och energi på sitt eget hem när han har en kvinna som borde göra dessa saker! Hahahaha PA LEASEE ! Vi är båda arbetare och vi slösar båda på stor del av vår tid på jobbet, så vissa saker måste faktist fördelas och ju oftare jag säger destå bättre blir det! Våran komunikation är tusen gånger förbättrad, så som vår vänskap som är mycket djupare och därmed tilliten. Sen ibland kan jag ge in för min inre röst som ibland slutar älska sig själv och blir därför helt övertygen om även min älskling inte kan älska mig, eller helt klart måste vara sugen på att gå vidare, eller helt klart kan falla för någon ny, på en sekund! Det har helt klart tatt lite på vårt "äktenskap" mest för att jag verkligen tar honom till gränsen när jag kommer in i en sån tankebane period. Jag blir så sjukt ängslig och svartsjuk för varenda lilla sak, jag tvivlar på honom och oss nästan hela tiden och sedan, efter någon vecka med bråk och tårar, så kommer jag över det. Sen slutar jag med dem tankebanorna, kommer in i I know we´re made for eachother mode och vi kan återkomma till att leva lyckligt och ha det bra ihop. Det fina med åren som gått är att nu kan vi ibland, när vi är osams om mågot, eller inte lyckas komma överens om en åsikt sluta upp med att vi bråkar och skriker på varandra, för att i slutändan komma på att det är ovärt att bråka om det för ingen utav oss kommer ändra idé för den andre och ingen utav oss viker sig, och då händer miraklet! Praktiskt taget funkar det så att vi ger upp båda två, slutar prata för tio minuter och sen så är allt normalt igen och vi accepterar att vi båda har starka åsikter att vi kan vara olika och att vi vet att vi passar ihop även om vi är olika. Och vår vänskap och respekten och kärleken som finns där stärks ännu mera. Welcome to my life healthy relationship! Jag kan även medge att många av mina problem med min självkänsla och faktumet att jag har olika negativa koncept om mig själv som undervärderar mig är för att jag faktist lät mig själv styras och manipuleras av en pojkvän, jag lät min frihet och mitt värde dra åt helvete och jag lät mig behandlas respektlöst och jag lät mig själv blí ett offer för mig själv. Ok, jag hade dåligt självförtroende innan, för att jag hade växt upp överviktig och mobbad så kunde jag inte helt släppa idén om att jag var tvungen att göra det möjliga för att göra andra glada och nöjda så att dom kunde tycka om mig. Det tog jag med in i det förhållandet och han utnyttja det, och han skada mig ännu mera.
Förutom att komma in i nedlåtande tankebanor så har jag fortfarande en tendens att ge bort min styrka och frihet för att göra andra glada. Men vi jobbar på det! Min man är bra på att hitta mina svagheter, ta ut dom i ljuset och få mig vilja ändra på dom, inte för honom men för mig. För det han lär mig är att säga nej, att säga vad jag behöver när jag behöver det, att uttrycka mig även om jag måste klaga, att säga emot om jag tycker något är fel, att respektera det jag har att säga och mig själv.
Han är stark han, och han gör mig starkare och starkare, för varje gång han tar mig åtsidan, när jag bryter ner och han visar mig vart jag kan kolla för att hitta orsaken till problemet och fixa det.
Jag kommer bara bli starkare och starkare, som en phoenix som återföds från sin aska.
Och jag kommer fortsätta ge honom stabiliteten han så letar efter, som hans föräldrar inte kunde gett honom.

Och nu för vad jag hoppas kunna uträtta i det nya året!
Vi kan göra en lista på konkreta saker jag ska göra.
Som första sak ska jag ta körtkort! Inom maj ska det vara gjort och jag skriver in mig i körskolan i Januari!
Som andra första sak att göra ska jag skriva in mig på gymmet och börja med zumba två dagar i veckan, och kanske börja kontrollera min diet.
Jag måste ta reda på vilka allergier och intolleranser jag har.
Jag måste åka gokart och ha ett race åtminstone en gång det här året.
Jag måste lära mig att kickflippa !
Jag måste ta lite sånglektioner. Helst runt februari, Mars månad.
En resa till Sverige är ett måste och jag tror påsk kommer vara en period jag ska dit på.
Jag kanske borde börja med p-piller...
Jag önskar att få åka till barcelona och festa till min födelsedag, eller ta en resa till grekland för att slöa på stranden, speciellt med isa.
Jag hoppas på att ta semester med min älskling och åka till havet, men bäst att inte övertyga mig om det, för det är inte garanterat...


Gott nytt år älskade Louise, och älskade mig själv! För vi är dem ända som någonsin läser här.

Love me two times

Jag slutade vara paranoid i slutet av kvallen! Jag elskar marco, jag har bara spenderat halva aret med att vara ensam varje gang jag fatt chansen istallet for att vara en ven till alla som faktist vill att jag ska finnas i deras liv! Hur som helst, allt gar fiint! Jag ska borja plugga musik, eller jag vill och hoppas att jag kommer in. For att komma in ska vi gora ett prov i november och soka in i juli. Jag hoppas, det hade varit mysigt och jevligt kul att fa plugga vidare i musik med tanke pa att jag inte gjorde det pa gymnasiet!
Allt er finemang! Jag ska se till att fylla hela trento, rovereto, mori o riva med annonser sa att jag fyller mina dagar med att lera ut engelska till sma italienska ungar for under sommarn det er da studerande maste jobba pa amnen dom faila i under aret och engelska er en som brukar ga daligt sa!
Och spela musik, skriva musik och musik, musik, musik!

Oh lordy lordy

I feel sooo lonely...
Jag saknar att vara singel, att tenka bara pa mig, pa mina behov och pa mina venner.
Nu kenns det som om jag er sideshow bob, som jobbar i skuggan av stjernan marco. Jag kenner mig helt fel definerad men jag har gatt med pa det i slutendan. Jag vill bara inte vara en flickven langre, jag vill vara mig bara mig, inget mer. Och det hjelper ju inte att alla mina vanner lever helt olika liv, pa olika stallen, och har olika saker att gora sa dem har aldrig tid for mig ner jag ber, och derfor ber jag lengre inte om den heller. Jag kenner mig ensam, det kenns som att det enda stallet jag kenner mig saker er i lidkoping, der jag har alla. Hur fan hade jag gjort nu om jag flyttade till en ny stad, en storstad naganstans? Jag har bara marco nu, men marco har manga vanner vid sidan om och jag blir helt klart avundsjuk. Varfor ska jag behova tenka sa her och ma sa her?
Nu har jag bestemt mig for att minimera tiden jag spenderar med han till mindre, mycket mindre, sa att jag kan kenna mig sjelvstendig och sjelvsaker igen.
Palla leva i nagan annans skugga...

no dogs allowed

Tillbaka från två veckor i London! Jag hade det riktigt kul men det är helt klart inte stan för mig... Större städer är mysigt, men man har den dära jäkt och stress känslan över sig hela tiden... Snart lägger jag in lite bilder, pråmiz! Har det väldigt mysigt och nästa vecka ska jag börja praktik på en djuraffäer! Jodå allt går fiinnt!
Kärlek till dig <3

Oh you make me feel so

Nu har jag precis etit och spenderat hela eftermiddagen hemma hos familjen roper/thomas... Igar var det fest hos dom vi bor hos for det var juliets fodelsedag och hon lagade en massa as god mat och vi lekte och tog hand om barnen som var fooor sota! Jag sitter just nu och funderar pa vad jag kan gora, hela min sondag blev bortkastad i slutendan... Jaja, pa fredag ska vi ga upp tidigt och kolla in museer.... fan ta raffa dock, hon och hennes pojkven faan, jag som ville se atminstone ett museum idag...
Nesta gang gar jag ensam dara...
Jag elskar mitt liv...! Tillbaks i Italien far jag borja med springandet igen....! Simma skulle sitta fint ockso...!

hello there

Bara en dag efter forra inlegget tog jag tillbaka varenda lilla ord jag skrivit ner...Hahaha fan jag skems ner jag drar slutsatser som jag sedan maste svelja... Men det er sant, for min man gar det i perioder, det finns inget som bestemmer ner och hur mycket han kan legga in men ibland da far han helt enkelt till det perfekt. Gaah fyfan vad jag elskar honom och vad jag elskar att ha sex med honom...!!! Ner vi er som vi egentligen alltid borde vara, ner vi er erliga och berettar for varandra allt vi kenner och tenker, ner vi er riktigt nera och inte kan lata bli att kolla soder kerleksfullt i ogonen pa varandra under en hel dag da fanimig slutar det upp bra... Jag maste sluta vara paranoid, sluta forventa mig situationer.
Det blir bara bettre och bettre... <3

You eat me like you eat that 1 euro cheseburger from mcdonald's.

Fast and just to satisfy that little hunger itch.
Jag må vara svår att behaga när man pratar om sex, det är sant men vafan?
Jag var helt galen i hur vårt sex var en gång i tiden, helt jävla sprängfyllt med passion och ödmjukhet blandat i en underbar kärleksbomb. Men nu? Nu kan jag be dig kyssa mig för att få en snabb puss, jag kan be dig ha förspel för att få svaret "Jag gillar inte det, ok?" Jag kan klä mig i snygga underkläder för inte ens få njuta av ritualen som krävs för att få av dem. Vart fan tog det magiska vägen? Och varför ska jag känna mig helt överdrivet tacksam den gången han väljer att göra det med äkta intresse och inte bara vill knulla..? För det är just det han gör, han knullar mig, han har inte riktigt sex med mig, han har fucking porr sex.
Jag blir fan ledsen när jag tänker på det, jag vill inte tänka det så. Men när man pratar om sex brukar jag jämföra det med att äta, och sättet han äter mig på är helt jävla smaklöst. Jag önskar att han åt mig som han åt en skål med kräftor! På kräftskivan klär du dig bra, du ser fram emot varenda lilla smakbit som dom där goda kräftorna kan ge dig, och du äter varenda en efter en liten fight mot skalen. Du blir smutsig men du älskar det, du blir lite full av nubbarna men i slutändan är du så nöjd att du nästan spricker. Men nej, han äter mig som man äter en cheseburger, han tar drive in, betalar, tar av pappret, tar ut den störiga gurkan och äter upp den i fyra bett. Han kan äta 5 av dem också, det håller längre tid men i slutändan är det samma sak.

Jag äter inte han på det viset...Men samtidigt har jag tröttnat hoppas på att nästa gång ska bli mer speciell.

I love green

Nu är jag här framför datorn igen efter en eftermiddag tillsammans med Marco, sen hem, ut och jogga, duscha, äta en otroligt god chilensk bönsoppa och nu sitter jag med en liten skål med sallad, lök, citron och salt. Jag har en ide ända sen jag flyttade till den nya lägenheten med familjen då det finns en övergiven jätte fin byggnad som tillhör kommunen mitt i stan som bara står där. Jag vill kunna ta den tillsammans med mina kompisar, ha resurserna för att bygga och fixa till den och göra den till ett slags boende för arbetslösa. Arbetslösa ungdomar, med studier i bakfickan som blev sparkade från sitt sista servitrisjobb och är fulla av potential. Tänk bara, om en byggnad, där man får bo och äta gratis, där man har tillgång till allt man vill för att jobba på sin kreativa sida. Träslöjdsal för de som vill bygga möbler, teatersal för de som vill jobba på framträdanden, syslöjd, jobba med lera, jobba med växter, jobba med djur. Allt man alltid velat göra, får man göra, för att kunna bo i en independent community. I bästa fall kan vi ordna events, sälja våra kreationer för att få in penningen för mat och räkningar... Det ända som fattas är resurser...
Jag skulle kunna skriva ett brev till kommunfullmäktige, presentera iden bra och kolla om han är med på noterna för att sedan kolla över budget o.s.v...
Det är ett sätt för att se till att ungdomarnas potential inte blir bortslösade. Och även ett sett för att vara ett exempel för andra städer, andra länder.
Men men, så som alla säger, i Italien funkar inte sånt här...

And it's on!

Jag har påbörjat året med negativa tankar om mig själv, överskattade tankar om andra och svartsjuka som konsekvens! Svartsjuka får mig att känna mig som en äcklig mask, som krälar sig fast på andras ben och inte vill gå bort. Som kollar upp från benet på min älskling som enligt min synvinkel, ger flirtiga blickar till andra. Jag har påbörjat året bra dock, för jag sjöng och kom på att det här året kommer ge mig chansen att ställa mig på scen och leda en publik! Leda en publika till att jubla och dansa och ha en skön kväll. Det är något jag känner är rätt för mig, det är något jag kan ha kul med. Jag kommer kunna ställa mig på scen, och ta bort från min hud varenda lilla millimeter av skam och blyghet och bete mig som jag beter mig ensam i mitt rum, framför en spegel. Det är vad som kommer hända 2012, och skriva låtar ska jag göra. Något mer jag ska göra är att träna mig upp för att övertyga mitt huvud att jag är stark! Stark i kroppen kan som effekt föra en stark i huvudet och sedan även stark i hjärtat. Styrka är vad jag söker, styrka är säkerhet och säkerhet är att kunna gå framåt utan att kolla sig bakom axeln. Så ja, musik, konst, meditation, träning, bra mat och en massa kärlek är vad jag ska kolla på. Sen får vi väl se om jag lyckas göra på så vis att jag slipper jobba och bara får göra det jag gillar!

new ideas

Jaha, då var ännu ett år över. Detta året har varit händelsefyllt! Iår har jag fått en massa ny information som jag kanske inte hade kunnat nå om inte jag var där jag varit under denna tiden! Jag har fått chansen att lära känna och jobba för marcos pappa, har fått känna efter hur det är att jobba i en restaurang. Har lärt mig att göra kaffe med expressomaskin, har träffat marcos mammas guru, har dansat och sjungt på scen just för att! Jag har äntligen lärt mig att spela gitarr och sjunga samtidigt. Jag har bråkat och varit nära på att göra slut med marco. Runt September Oktober lärde jag känna en människa under tiden som jag och marco hade pause som har spunnit sig fast i min tankevärksamhet. Nu den senare tiden har jag fått chansen att prata med honom och lära känna honom lite bättre, men innan fanns han bara i mitt huvud. Han är en sådan person jag känner tillit och spontan kärlek för, utan att ens känna honom, nästan som om vi kännt varandra hur länge som helst. Jag får adrenalinkick när han är i min närhet, men det är mest för att jag känner mig skyldig, får skuldkänslor runt honom för jag vet hur jag känner och tänker och tycker att det är lite fel. Jag och Marco har det underbart, vi har så kul ihop! Jag älskar fortfarande honom så mycket jag kan inte släppa min kärlek och relation till honom för att jag känner kärlek för en annan också! Jag vill fortfarande se vart vi kan gå! Nu har jag övertygt honom att komma med mig till Sverige! Jag ska försöka flytta så tidigt som möjligt men deet blir nog runt april, maj....Det här året har stått still när man pratar om det professionella livet för jag har fortfarande ingen aning vart jag ska gå, vad ska jag luta mig på. Jag försöker växa men tiden, suget knakar. Jag har varit aldeles för lat, för omotiverad att ta hand om mig själv. Och en viktig sak att ändra på nu som jag vet är länge jag har velat ändra på och det är att stå för mitt ord! Jag har varit dålig på det, har varit dålig på att hålla mina egna löften, och det är fegt.
Jag måste bli modig och leva ett liv av sanning!



2012!
Året som inte bara jag har väntat på!
Jag längtar efter allt som kan hända och hur allt kan gå!

I love you katy perry

Hon er sa underbart creativ och nyskapande. Jag vet inte om den her laten er skriven av henne eller inte men som hon interpreterar den sa er det helt enkelt perfekt. Elskar just nu.

I guess i should start running

Ja utan pengar kan man ju inte göra vad som helst egentligen. Och finns det ingen sol kan man inte skata det är ju inte logiskt hehe, ursäkter. Nej men, jag tänkte att springa är en bra ide egentligen, bara att jag är så sjukt otränad men jag får börja om igen med att trappa upp långsamt helt enkelt!
Det är mer eller mindre det mesta... Sen kom jag på att om man har en pendel, som ett halsband med något som tynger lite mer med sig så kan man använda den, eftersom ens händer har chakras som ändras om intentionen är positiv eller negativ. Det jag menar är att om man ställer en fråga och ställer den stilla ovanför ens handflata, inte direkt på men ovanför så börjar den så småningom följa ditt chakra mönster. Om du nu ställer en fråga så kommer den så småningom, med träning att börja svara på alla fina frågor med positiv eller negativ alltså ja eller nej ! Så ja, idag har jag lärt mig en ny sak och lovat mig själv att påbörja en ny vana...

alienation

Nu är det ju så att det känns bäst att skriva när man mår dåligt, eller överdrivet bra men inte mitt imellan.
Jag fattar inget längre, jag känner mig så brutalt konstig. Ok jag har alltid haft en överdriven personlighet, alltså antingen överdrivet glad eller överdrivet paranoid. Just nu är jag överdrivet paranoid. Igår var en sån dag jag hade tänkt skulle vara en cool dag att ha något att fira över på. Det skulle vara en fin manifestation som i slutändan inte blev av, jag hade gjort en fin tavla att ta med dit som i slutändan inte användes. Jag gick till skolan och hade kul, affären och köpte alkoholhaltiga drycker och sen hem till marco. Efter den visstelsen åkte vi och hämtade en tjej o hennes pojkvän och åkte hem till honom för att laga mat och äta. Ok, efter att jag röker thc så är jag inte världens mest sociala människa och pratar lite och observerar mer. Det jag märkte var hur det alltid är, min pojkvän är en social apa som handskas bra med människor så som tjejen är medans jag är lite mer konstig så som hennes pojkvän. Det var mest att vara där och se allt som jag kom på att fyfan vad jag hatar att vara det här konstiga elementet, hon som inte kan formulera fraser rätt och får folk att kolla runt undrande och skratta. Faktumet att marco känner mig bra märkte jag när han kolla på mig att han väntade sig en konstighet att skratta åt. Och helt plötsligt fick jag den känslan som återkommer titt som tätt, känslan av total utanförskap och ensamhet. Varför får jag den här känslan hela tiden ? Det är enda sen alltid som jag har den eticketten ovanpå mitt huvud och får mig att känna mig ensammast i världen... Och ändå är jag en pratsam person som gillar att bete sig galet och konstigt men som sedan känner sig helt och hållet utanför och nästan inte förstår alla dom här normerna som får folk att känna sig sammasvävade. Alla samntalsämnena bara för att fylla tystnaden...
Det är inte hans fel att dem här tankarna förföljer mig och det är inte hans fel att han är bra på att hantera alla olika slags situationer och är tusen gånger bättre med folk. Men varför är det så att när jag är i en situation ensam är det enklare för mig att hantera och agera, prata. Men när han är med då är det som att ja, jag har inte så mycket plats att ta längre.
Och då återommer det ordet i mitt huvud: Ensam, du är ensam.

Nu är jag hemma bland mina negativa tankar och suget av att gråta ut allt och har lämnat marco i Trento sur för jag ville inte ge honom min närhet. Hans födelsedag är imorn och ja tanken var ju att fira idag men jag vill inte längre, jag vill inte ett skit längre.

rädd för vänskapsberoende?

Jag har vänner, men de flesta vänner jag har är gamla vänner, som bestått efter alla år. Dessa vänner vet jag älskar mig, accepterar mina svagheter och uppskattar mina bra sidor. Jag litar på dem, även om även med dem är svårt att verkligen lita helt ibland. Jag har kommit på att jag har svårt att lita på människor, jag är beroende av dem men kan inte visa mitt beroende pågrund av stolthet. Jag har svårt att låta nya människor in helt enkelt. Jag är den första som gillar att träffa nya personer och prata om allt mellan himmel och jord utan några gränser. Jag är den första som gillar att ha olika personer att ringa när jag väl vill hitta på något. Men jag är tyvärr den första som skiter i att ringa, som skiter i att höra av sig och hitta på saker med nya personer i mitt liv för att jag inte litar på att det kan vara en person jag i framtiden kan lita på. Eftersom jag redan vet att så många av mina relationer är ytliga, och funkar bra på sociala tillställningar men inte lika bra privat. Det finns även den idén att jag med många ännu inte kan prata helt fritt om allt jag vill, och med de jag kan så finns det något som kommer i vägen. Men nu när jag tänker efter finns människorna som accepterar och älskar mig här i Italien också, även om dom är långt ifrån mig. Jag önskar bara att det fanns någon jag kunde träffa nästan varje dag, och på helger! Jag är alltid avundsjuk på Marcos sätt att ha vänskap, han är bra på att prata och han är dynamisk så många kan gilla honom i första intrycket. Sen är det det att Marco väljer ut, en eller två eller tre speciella personer som han kommunicerar med varje dag, träffar som minst en gång i veckan och liksom ger sin energi till och dom är alltid med på hans banor, alltid redo att vika undan sin vilja en stund för att ägna deras tid åt honom. Han är bra på det där, att bygga starka och fasta vänskaper med stadiga rötter. Jag är mycket sämre på det, men jag ska bli bättre på att hålla starka mina vänskaper. Men som dom säger, du väljer din andra familj och därför känner jag lite att ja, jag måste få träffa en person som drar ut en skön sida hos mig och som jag hjälper till att dra ut en bra sida hos. Den det klickar med helt enkelt.







                                                               

there's a fire starting in my heart

Ikväll ska jag festa! Det var länge sen sist, eller ja, två veckor. Vi ska till Trento, jag ska träffa claud här och åka dit med henne, hoppas dani kommer också! Hur som helst, allt är fint. Måste bara börja ta tag i träningen, det är veckor jag inte rör på mig. Jaja, det kommer det med.

Saknar Sverige! Det finns många här som jag anser är vänner som sedan visar sig inte acceptera en för den man är och då blir man ju lite besviken, men sen kommer jag ihåg att jag har vänner som älskar mig för den jag är, den jag var och den jag kommer bli! Kärlek till er <3

kärlek till livet!

Jag har gått in i en ljuuuus period i livet just nu! Jag skriver så mycket som det går, låter hjärnan och creativiteten flöda. Jag sjunger så mycket som det går och spelar gitarr så fingrarna får sår. Jag vet vad jag vill göra, jag vill göra människor le! Häromdagen var jag på en fest på skateparken i riva. Det var en contest och sedan var det konsert. Banden som spelade var helt ok, ett band spelade utan sångare och det sista bandet, som är folk jag känner. När det sista bandet började var keybordkillen för full för att spela han fortsatte däcka på keyborden. Bandet sångare blev sur och vägrade sjunga så kvar var två gitarrer, en bas å batteri som spelade. Jag stog o publiken och väntade på att energin skulle börja flöda så att man kunde börja hoppa runt men inget hände så jag bestämde mig för att hoppa upp på scenen och sjunga, improvisera. Först när tanken hoppa upp i mitt huvud började mitt hjärta banka så sjukt hårt och studsa upp i halsen på mig och tillbaka ner. Till slut gjorde jag det och när jag gjorde det märkte jag att publiken började le och dansa, något dom inte gjorde minuten innan! Jag kände mig så sjukt bra, det kändes perfekt! Och då tänkte jag att jag vill så gärna fortsätta göra så, göra folk le och röra på sig! Ge min energi till publiken och låta dom släppa loss så mycket det bara går, låta dom bli galna för en stund! Så från den stunden kom inspirationen, och motivationen att börja skriva, skriva, skriva, skriva, skriva. Jag vill inte vänta mer på dagen då jag står på scen, med ett band som spelar med mig och gör så att alla har så kul som möjligt!
Yep, och min man blir bara bättre och bättre på gitarr så snart är vi kanske där, snart kanske vi uppfyller min dröm!