Mina föräldrar är bra, lugna människor som lever enkelt och mysigt men så har det inte alltid varit. Mina föräldrar var del av radikalistiska socialist partiet i Chile under tiden som diktaturen höll igång och dom gav upp allt för att vinna tillbaka demokratin! Båda två slutade upp i fängelse, mamma för 3 år och pappa för 5 och sen när dom väl kom ut så hade dom försökt få in mamma 5 år till men dom tog första asilen Till Sverige för att leva ett bättre liv. När jag och min syster var små var mina föräldrar väldigt orutinerade föräldrar, det finns mycket dom borde gjort för att ha kunna försäkrat mig o min syster bättre förutsättningar i framtiden. Jag t.ex. hade alltid älskat att spela på min lilla keyboard och kommit på egna melodier som jag själv sen utökade, detta när jag var jätte liten. Hade jag varit min pappa och sett potentialet hade jag troligtvis agerat annorlunda. Men dem var så tagna av deras liv att dom aldrig brydde sig tillräckligt för att skicka mig till musik skolan. Istället fick jag spela fotboll, det sög lite dock. Mamma har alltid varit beroende, var det inte för smärtstillande var det för öl. Nu är hon nykter, fräsch och lycklig. Men det tog många år att komma hit. Jag har haft tendensen att rymma hemifrån när jag haft chansen. Första gången när jag var 17 så flydde jag till Sverige för jag orkade inte leva med henne mer. Andra gången när jag var 20 år då flydde jag till staden brevid för att bo med min pojkvän. Mina föräldrar har inte varit bra rötter, men dom är det nu. Och jag är stolt över att ha dom som föräldrar.
Nessun commento:
Posta un commento