Love me two times

Jag slutade vara paranoid i slutet av kvallen! Jag elskar marco, jag har bara spenderat halva aret med att vara ensam varje gang jag fatt chansen istallet for att vara en ven till alla som faktist vill att jag ska finnas i deras liv! Hur som helst, allt gar fiint! Jag ska borja plugga musik, eller jag vill och hoppas att jag kommer in. For att komma in ska vi gora ett prov i november och soka in i juli. Jag hoppas, det hade varit mysigt och jevligt kul att fa plugga vidare i musik med tanke pa att jag inte gjorde det pa gymnasiet!
Allt er finemang! Jag ska se till att fylla hela trento, rovereto, mori o riva med annonser sa att jag fyller mina dagar med att lera ut engelska till sma italienska ungar for under sommarn det er da studerande maste jobba pa amnen dom faila i under aret och engelska er en som brukar ga daligt sa!
Och spela musik, skriva musik och musik, musik, musik!

Oh lordy lordy

I feel sooo lonely...
Jag saknar att vara singel, att tenka bara pa mig, pa mina behov och pa mina venner.
Nu kenns det som om jag er sideshow bob, som jobbar i skuggan av stjernan marco. Jag kenner mig helt fel definerad men jag har gatt med pa det i slutendan. Jag vill bara inte vara en flickven langre, jag vill vara mig bara mig, inget mer. Och det hjelper ju inte att alla mina vanner lever helt olika liv, pa olika stallen, och har olika saker att gora sa dem har aldrig tid for mig ner jag ber, och derfor ber jag lengre inte om den heller. Jag kenner mig ensam, det kenns som att det enda stallet jag kenner mig saker er i lidkoping, der jag har alla. Hur fan hade jag gjort nu om jag flyttade till en ny stad, en storstad naganstans? Jag har bara marco nu, men marco har manga vanner vid sidan om och jag blir helt klart avundsjuk. Varfor ska jag behova tenka sa her och ma sa her?
Nu har jag bestemt mig for att minimera tiden jag spenderar med han till mindre, mycket mindre, sa att jag kan kenna mig sjelvstendig och sjelvsaker igen.
Palla leva i nagan annans skugga...

no dogs allowed

Tillbaka från två veckor i London! Jag hade det riktigt kul men det är helt klart inte stan för mig... Större städer är mysigt, men man har den dära jäkt och stress känslan över sig hela tiden... Snart lägger jag in lite bilder, pråmiz! Har det väldigt mysigt och nästa vecka ska jag börja praktik på en djuraffäer! Jodå allt går fiinnt!
Kärlek till dig <3

Oh you make me feel so

Nu har jag precis etit och spenderat hela eftermiddagen hemma hos familjen roper/thomas... Igar var det fest hos dom vi bor hos for det var juliets fodelsedag och hon lagade en massa as god mat och vi lekte och tog hand om barnen som var fooor sota! Jag sitter just nu och funderar pa vad jag kan gora, hela min sondag blev bortkastad i slutendan... Jaja, pa fredag ska vi ga upp tidigt och kolla in museer.... fan ta raffa dock, hon och hennes pojkven faan, jag som ville se atminstone ett museum idag...
Nesta gang gar jag ensam dara...
Jag elskar mitt liv...! Tillbaks i Italien far jag borja med springandet igen....! Simma skulle sitta fint ockso...!

hello there

Bara en dag efter forra inlegget tog jag tillbaka varenda lilla ord jag skrivit ner...Hahaha fan jag skems ner jag drar slutsatser som jag sedan maste svelja... Men det er sant, for min man gar det i perioder, det finns inget som bestemmer ner och hur mycket han kan legga in men ibland da far han helt enkelt till det perfekt. Gaah fyfan vad jag elskar honom och vad jag elskar att ha sex med honom...!!! Ner vi er som vi egentligen alltid borde vara, ner vi er erliga och berettar for varandra allt vi kenner och tenker, ner vi er riktigt nera och inte kan lata bli att kolla soder kerleksfullt i ogonen pa varandra under en hel dag da fanimig slutar det upp bra... Jag maste sluta vara paranoid, sluta forventa mig situationer.
Det blir bara bettre och bettre... <3

You eat me like you eat that 1 euro cheseburger from mcdonald's.

Fast and just to satisfy that little hunger itch.
Jag må vara svår att behaga när man pratar om sex, det är sant men vafan?
Jag var helt galen i hur vårt sex var en gång i tiden, helt jävla sprängfyllt med passion och ödmjukhet blandat i en underbar kärleksbomb. Men nu? Nu kan jag be dig kyssa mig för att få en snabb puss, jag kan be dig ha förspel för att få svaret "Jag gillar inte det, ok?" Jag kan klä mig i snygga underkläder för inte ens få njuta av ritualen som krävs för att få av dem. Vart fan tog det magiska vägen? Och varför ska jag känna mig helt överdrivet tacksam den gången han väljer att göra det med äkta intresse och inte bara vill knulla..? För det är just det han gör, han knullar mig, han har inte riktigt sex med mig, han har fucking porr sex.
Jag blir fan ledsen när jag tänker på det, jag vill inte tänka det så. Men när man pratar om sex brukar jag jämföra det med att äta, och sättet han äter mig på är helt jävla smaklöst. Jag önskar att han åt mig som han åt en skål med kräftor! På kräftskivan klär du dig bra, du ser fram emot varenda lilla smakbit som dom där goda kräftorna kan ge dig, och du äter varenda en efter en liten fight mot skalen. Du blir smutsig men du älskar det, du blir lite full av nubbarna men i slutändan är du så nöjd att du nästan spricker. Men nej, han äter mig som man äter en cheseburger, han tar drive in, betalar, tar av pappret, tar ut den störiga gurkan och äter upp den i fyra bett. Han kan äta 5 av dem också, det håller längre tid men i slutändan är det samma sak.

Jag äter inte han på det viset...Men samtidigt har jag tröttnat hoppas på att nästa gång ska bli mer speciell.

I love green

Nu är jag här framför datorn igen efter en eftermiddag tillsammans med Marco, sen hem, ut och jogga, duscha, äta en otroligt god chilensk bönsoppa och nu sitter jag med en liten skål med sallad, lök, citron och salt. Jag har en ide ända sen jag flyttade till den nya lägenheten med familjen då det finns en övergiven jätte fin byggnad som tillhör kommunen mitt i stan som bara står där. Jag vill kunna ta den tillsammans med mina kompisar, ha resurserna för att bygga och fixa till den och göra den till ett slags boende för arbetslösa. Arbetslösa ungdomar, med studier i bakfickan som blev sparkade från sitt sista servitrisjobb och är fulla av potential. Tänk bara, om en byggnad, där man får bo och äta gratis, där man har tillgång till allt man vill för att jobba på sin kreativa sida. Träslöjdsal för de som vill bygga möbler, teatersal för de som vill jobba på framträdanden, syslöjd, jobba med lera, jobba med växter, jobba med djur. Allt man alltid velat göra, får man göra, för att kunna bo i en independent community. I bästa fall kan vi ordna events, sälja våra kreationer för att få in penningen för mat och räkningar... Det ända som fattas är resurser...
Jag skulle kunna skriva ett brev till kommunfullmäktige, presentera iden bra och kolla om han är med på noterna för att sedan kolla över budget o.s.v...
Det är ett sätt för att se till att ungdomarnas potential inte blir bortslösade. Och även ett sett för att vara ett exempel för andra städer, andra länder.
Men men, så som alla säger, i Italien funkar inte sånt här...

And it's on!

Jag har påbörjat året med negativa tankar om mig själv, överskattade tankar om andra och svartsjuka som konsekvens! Svartsjuka får mig att känna mig som en äcklig mask, som krälar sig fast på andras ben och inte vill gå bort. Som kollar upp från benet på min älskling som enligt min synvinkel, ger flirtiga blickar till andra. Jag har påbörjat året bra dock, för jag sjöng och kom på att det här året kommer ge mig chansen att ställa mig på scen och leda en publik! Leda en publika till att jubla och dansa och ha en skön kväll. Det är något jag känner är rätt för mig, det är något jag kan ha kul med. Jag kommer kunna ställa mig på scen, och ta bort från min hud varenda lilla millimeter av skam och blyghet och bete mig som jag beter mig ensam i mitt rum, framför en spegel. Det är vad som kommer hända 2012, och skriva låtar ska jag göra. Något mer jag ska göra är att träna mig upp för att övertyga mitt huvud att jag är stark! Stark i kroppen kan som effekt föra en stark i huvudet och sedan även stark i hjärtat. Styrka är vad jag söker, styrka är säkerhet och säkerhet är att kunna gå framåt utan att kolla sig bakom axeln. Så ja, musik, konst, meditation, träning, bra mat och en massa kärlek är vad jag ska kolla på. Sen får vi väl se om jag lyckas göra på så vis att jag slipper jobba och bara får göra det jag gillar!