Nu är jag här framför datorn igen efter en eftermiddag tillsammans med Marco, sen hem, ut och jogga, duscha, äta en otroligt god chilensk bönsoppa och nu sitter jag med en liten skål med sallad, lök, citron och salt. Jag har en ide ända sen jag flyttade till den nya lägenheten med familjen då det finns en övergiven jätte fin byggnad som tillhör kommunen mitt i stan som bara står där. Jag vill kunna ta den tillsammans med mina kompisar, ha resurserna för att bygga och fixa till den och göra den till ett slags boende för arbetslösa. Arbetslösa ungdomar, med studier i bakfickan som blev sparkade från sitt sista servitrisjobb och är fulla av potential. Tänk bara, om en byggnad, där man får bo och äta gratis, där man har tillgång till allt man vill för att jobba på sin kreativa sida. Träslöjdsal för de som vill bygga möbler, teatersal för de som vill jobba på framträdanden, syslöjd, jobba med lera, jobba med växter, jobba med djur. Allt man alltid velat göra, får man göra, för att kunna bo i en independent community. I bästa fall kan vi ordna events, sälja våra kreationer för att få in penningen för mat och räkningar... Det ända som fattas är resurser...
Jag skulle kunna skriva ett brev till kommunfullmäktige, presentera iden bra och kolla om han är med på noterna för att sedan kolla över budget o.s.v...
Det är ett sätt för att se till att ungdomarnas potential inte blir bortslösade. Och även ett sett för att vara ett exempel för andra städer, andra länder.
Men men, så som alla säger, i Italien funkar inte sånt här...
Iscriviti a:
Commenti sul post (Atom)
Nessun commento:
Posta un commento