friendships

Det var så sköönt att springa igår! Jag hatar det här med att ha PMS, det gör en sån skillnad på mitt humör! Helt sjukt hur jag kan vara världens mest tacksamma och lyckliga person resten av månaden men när den här veckan är igång så har jag endast negativa tankar! Igår var en sån dag, där jag bada i selfpity. Jag var taskig, för så fort min älskling kom hem så ville jag bråka, och han var inte på humöret där han kan tollerera mig så det blev ett jäkla bråk för ett tag, sen kom jag på vad jag hade gjort och ville ta tillbaka allt. Stupid girl i’d say! I slutändan förstår han alltid, han förlåter mig alltid, han vet att jag inte kan kontrollera mig när jag mår så där. Även om jag måste jobba på det. Jag är besviken på Isabella också, för igår, när jag haft en skit dag och det ända jag vill göra var att gråta. Så dela jag med mig att jag mådde dåligt, och det ända hon kunde lägga till var ”ok”. Hur kan jag ens förtjäna det? För varje gång som hon mått dåligt har jag sprungit för att kunna hjälpa henne. Och det är inte första gången som hon skiter i mig när jag mår skit. Sånna akter får mig att ta tillbaka min tillit på en person, jag blir mer ytlig i förhållandet i sig, och jag kommer antagligen inte vara så tillgänglig härdanefter. Jag ska prata med henne om det, och säga vad jag tänker om det. Hon kan förklara för sig hur mycke hon vill men jag har tröttnat på folk. Jag har tröttnat på att ge och göra folk glada hela tiden. Jag har tröttnat på att alltid vara den starka som håller folk uppe när dom mår dåligt men sen får känna sig ensammast i världen när jag väl mår dåligt. Jag har helt enkelt tröttnat på att behöva ge hela tiden. If you can’t be the friend you expect me to be, you don’t deserve me.